Jag är ledsen för allt jag förstörde. Jag gjorde bort mig totalt, jag förlorade allt som betydde något för mig.
Jag trodde aldrig det skulle sluta så här, sluta som ingenting. Du ignonerar mig totalt.
 Jag trodde jag hade dig kvar, fastän jag visste att jag redan hade förlorat dig för längesen. Det är bara svårt att intala sig själv det. Och fastän jag frågar dig vad det är, varför är det så här så får jag inget svar, säg det bara. Säg som det är, orkar inte leva i mina egna drömmar längre. För ingenting är okey, ingenting blir bra bara så där. Du betyder allt.
Vill bara intala mig själv: Du är stark, glöm honom. Du är bäst! Men det är så jävla svårt. Jag hatar känslan av att sakna någon så mycket att det gör ont för att man inte borde sakna den människan för då blir det bara värre.
Förlåt bara, förlåt.

Tänker inte skriva mer idag, har ingen lust. Sorry. Sweet dreams finisar♥