And there she is, flying higher than ever.

  2011-11-09 / 14:22:41 / Viktoria /
Hon stannar kvar, i famnen hon inte hör hemma. Hon känner ångesten växa fram som en tickande bomb. Hon kan till och med räkna ner. 1, 2, 3, 4.. Inget händer. Hon förstår inte..
Enda famnen hon har kännt sig hemma hos är bara honom, den första killen hon älskat. Alla andra har hon bara flytt ifrån och aldrig mer återvänt. Men det kanske är så här, hon har inte bara förstått det än. Att ångesten som växte fram i bröstet förut aldrig mer kommer göra det. Hon kanske har fallit för just denna kille som håller om henne så hårt, kysser henne mjukt på halsen och viskar "jag tycker om dig". Kanske har allt ändrats. Kanske har hon slutat bry sig om den första killen hon älskat och gått vidare men inte lagt märke till det. Kanske har hon just blivit kär på nytt. Tanken skrämmer henne. Så plötsligt, tänker hon. Men en annan panikångest växer fram, tänk så lämnar han henne och krossar henne som den första hon hade älskat gjorde? Tänk om.. tänk om han kommer på henne nu, att hon tänker så här. En rodnad på hennes mjuka kinder avslöjar sig. Hon får inte tänka så, hon måste blicka framåt men hon är livrädd att fastna här. Livrädd att bli lämnad, livrädd att få hjärtat krossat på samma sätt. Bli utnyttjad och stampad på. Hon vill inte.. Hon är livrädd..
Han kramar om henne ännu en gång, och hon svarar med att säga "jag tycker om dig med". För det gör hon, när hon tänker efter extra noga så kanske hon har blvit kär på nytt. Hon ler åt den tanken. Taggtråden som funnits runt hennes hjärta knyts upp när han rör henne. Hon håller fast honom, som om han skulle försvinna annars. Hon kommer på sig själv att hon måste släppa och lita på honom. Lita på att han inte kommer behandla henne som ingenting. Det gör hon, nu.




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

design av: joannalicious