Hon går runt i cirklar, och inser att hon gått runt för många varv. En svindlande känsla når hennes huvud. Hon andas in ångesten, inser att hon gjort fel. Hon är fel.
Ingenting är rätt, hon skäms. Hon känner den där tåren rinna. Varför är det så svårt, tänker hon.
 Jag älskar honom, tänker hon om och om igen. Han är mitt liv, mitt allt. Tårarna rinner igen. Hennes ögon, så stora och lysande, är nu mer som tomma svarta hål. Varför göra allt så komplicerat när det inte behöver vara det, tänker hon. Ångesten sveper över henne och hon faller, nu ligger hon där. Hon drar upp sina knän och håller om dom, hon håller om sig själv. Hon håller om sig själv för hon har en tendens att falla isär annars. Hennes hjärta som är trasslat med taggtråd brukar oftast lösas upp när hon ser honom. När han håller om henne är hon hemma, när han kysser henne är hon fast. Han får henne att känna sig hel, ingenting annat är viktigare just då. 
 
Bara en text jag ville skriva nu! Och det behöver inte handla om mig, för det gör det inte haha.